Aldrig blivit riktigt bekräftad och saknat gemenskap
-
Jag har senaste dagarna mått väldigt illa, det är gråtattacker ingen aptit, ingen ork att träna osv. Jag kan se ett mönster när detta brukar inträffa, det är alltid i samband med sociala och relationella misstag. Vid uppbrott kan det vara outhärdligt, totalt förstörd, även om det inte varit ngt djupt förhållande. Det kan också räcka med en dejt som går fel, där jag gjort något misstag och tappar tjejen. Då kan jag självanklaga mig enormt och få kraftig ångest.
Mitt dåliga mående handlar i regel om självanklagelser, vad jag borde gjort för att fått allt det jag inte riktigt fick av socialt och relationer. Kan inte sluta älta dåliga val.
Hela grundförklaringen till mitt dåliga mående handlar antagligen om att jag aldrig riktigt blivit bekräftad och sedd. Det som gör ont är att jag tror att jag likagärna hade kunnat fått allt detta om jag hamnat i andra sammanhang, träffat på andra människor, valt en annan utbildning osv.
Även om jag oftast haft någon/några att umgås med har det aldrig riktigt fallit på plats och jag har burit/bär på en saknad av detta.
Senaste tiden är det ett gammalt minne där jag kan ha missat en chans till gemenskap och vänner. Det var ngn kväll på en bar (i samband med terminsstart på univ) en tjej frågade om jag ville följa med hon och hennes vänner och dricka lite vin. Jag sa då nej till detta med motiveringen jag hade föreläsning dagen efter. Detta minne kan trigga igång stark sorg och gråt och enorma självanklagelser och nästan skräck. En möjlighet som gick förbi, en människa försvunnen, ser aldrig mer. Där fanns en öppning som jag inte tog. Det gör väldigt ont och jag kan få panik när jag tänker på hur dum jag var.
Samtidigt inser jag väl att det inte är rimligt att anklaga mig så hårt för detta. Men jag gör det antagligen för sorgen och saknaden efter relationer och gemenskap är så stark.
Verkar som det är min sorg i livet att det varit bristfälligt med goda relationer, bekräftelse och kärlek. Känns som det mesta kan kvitta om man inte har detta.
Det verkar säkert orimligt att totalt bryta ihop för detta som jag gör nu, men det ligger liksom och trycker mig hela tiden mer eller mindre och så ibland bara exploderar all frustration och ångest.
Hej!
Jag håller med dig det är väldigt viktigt med gemenskap och relationer. Det är kanske rent av livets mening. Jag tror också att din upplevelse beror mycket på att du inte blivit riktigt bekräftad och sedd. Det är ju tråkigt och synd men jag tänker att detta är något du kan ge dig själv om du inte får det utifrån. Efter hand som du tagit hand om dig själv kommer du upptäcka fler och fler situationer runt dig där du känner dig bekräftad. Det blir så att säga en god spiral. Man kan bekräfta sig själv genom att ta hand bättre om sig själv och sina behov. Exempel på detta är självmedkänsla, meditation, yoga. Det kan nog egentligen vara vad som helst där man ser till sina behov och tar hand om dem på ett sunt sätt.
Kram till dig från mig.☃️Hej och tack för berättelsen!
Tycker du är lite för hård mot dig själv men förstår att du är besviken. Men fastna inte i den spiralen, för då kommer du säkert inte lyckas. Och det kommer komma tillfällen där du träffar nya människor, kanske den “rätta” också.
Att man fundera på situationer efteråt, där man inte agerat “rätt”, vad “rätt” nu må vara, är helt naturligt. Bara att inte ta det för långt.
Självkänslan är nog väldigt viktig och att stoppa självkritiska tanker som tar över.
Det är nog inte heller bara ditt “fel” att relationer inte funkade som du kanske hade önskat hittils.
Ta hand om dig.
Yellow Junedy TrådstartarenTack för svar. Det känns skrämmande och obehagligt att det gick så här. Varför kunde jag inte bara gått högskolan och fått en bra tid där och sedan fått jobb inom rimlig tid istället för allt strulande (även om jag fick ok jobb till slut)? Till slut träffat någon, kanske familj, eller iaf haft ett bra kontaktnät? Valde helt fel utbildning för mig och dessutom var branschen död när jag var klar. Valde efter mycket velande att prova en termin på annat universitet (inom samma utbildning), men det blev aldrig bra, kände mig ensam, flyttade från något sammanhang till inget. Har börjat älta detta och om jag skulle försökt mer där med att komma in i staden, men då det kändes motvilligt och jag ställde in mig på en termin förmådde jag mig inte försöka riktigt. Ältar och ångrar detta också liksom det mesta. Sedan tillbaka till den mindre högskolan med massa tvivel på om jag gjort rätt, det kändes genant flytta tillbaka till hålan. Nu arbetar jag sedan länge på detta universitet och jag blir hela tiden påmind om att jag antagligen borde stannat där och kämpat lite för att hitta det sociala, men för mkt tvivel var ivägen.
Annars var mina första år på min utbildning helt ok, om inte episkt så kom jag in i det med studier och en del umgänge iaf. Minns jag var på G, pluggade, ställde frågor.
Val av utbildning var antagligen mitt viktigaste och sämsta val och som förstörde mitt liv. Om jag valt rätt utbildning och skola från början kunde allt gått hur fint som helst. Visste inte bättre då, hoppade på det som var inne då, It, i brist på andra idéer och lite tryck från familj (fristående kurser kunde man inte läsa)
Det gör så ont att man bara var en tanke från ett lyckligt liv, en liten knuff i rätt riktning bara.
Hej igen!
Varför känner du att utbildningen förstörde ditt liv och är IT-inriktningen inte bra egentligen?
Tänker även om du kanske valde annan utbildning eller skola, hur kan du vara säker att det hade funkat bättre då?
Det är nog så att du ångrar, men kanske du hade ångrat något annat också, bara spontana tanker.
Val av utbildningen är nog viktig, men det går ju att lära sig något nytt. Nog många byter jobb, inriktning eller helt å hållet branchen under arbetslivets gång.
Vad skulle du behöver göra för att vara lycklig, om jag får fråga?
Det är alldrig för sent!
Låste nedan i annan tråd, men tänker det passar bra:
Yesterday i history, tomorrow is a mystery, but today is a gift, thats why its called present.
Ta hand om dig.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.